Louppiotomten kommer. Loupppiotomten går. Det är jul. Nu på riktigt och il papa firar midnattsmässa i Rom och jag svajjade i vår egen lilla variant hemma i Kristi moders. En aning snaps och julbord drivet till perfektion. Jag och brorsan gjorde det fulländat. Min familj var underbar. Min systerson svalde tomten och tomten sjöng en ful sång och mitt skratt kvävdes i tårarna för det var roligt. Det var verkligen roligt, på riktigt. Nu är klockan sent och timmar har gått. Människor har umgåtts, morsan hållit tal och bankkontot är otroligt mycket fetare än tidigare.

Fixade en fika med ett kärt subjekt i går vid samma tid som nu. Det blir spännande och mitt hjärta kommer att slå fortare och sådant behöver människor tid efter annan. Emellanåt. I morgon lugnt och sova. I morgon slappt julbord med njuta och mer snaps. Mer full och fullare än nu. Fick några bra bilder på diverse standardsituationer som dock aldrig kommer att upprepas varför deras vara fångade mitt intresse.

Nu är alkisjanne en reflektion i ett fönster från 1971. Ett ljus i bakgrunden och en bäddad ikeasoffa. Benedetto välsignar och jag sveper. Det finns hårda skrivbordsmaterial och hoptvinnade hörlurssladdar, gamla skrivborslampor och Nikon-laddare, golv som känner mitt innersta och stolar som snart ger vika även för en fjäderviktare.