Så ännu en dag och ännu en tid

Mindes denna kväll då jag unnade mig själv tid framför fönstret i ett nedsläckt rum och lyssnade på snöovädret utanför mitt fönster att jag tiden innan och precis efter att jag flyttat till Uppsala fört dagbok i bloggform. Det var tänkt som en säkerhetsventil för mina tankar och någonstans hoppades jag också att någon vettig människa skulle läsa det jag skrivit och helt enkelt bekräfta mig. Inte en jävel läste en rad av vad jag skrivit. Detta är nu inte så konstigt med tanke på hur få människor som till exempel hittar in på Penningsskrinets stugområdes hemsida.
Allt försvinner och glöms bort i denna värld, så även mina blogg-inlägg. När jag denna kväll fick för mig att läsa vad jag skrivit hade jag givetvis glömt bort namnet på min blogg och fick således återställa lösenordet för att kunna komma in bakvägen så att säga. Det var verkligen en intressant upplevelse att läsa mina inlägg från 2006 och 2007. Jag kan helt ärligt säga att våren 2007 är den hittils värsta perioden i mitt liv, jag mådde inte alls särskilt bra och det märks kanske på inläggen också. Just för att jag idag mår så kanoners mycket bättre känner jag dock att jag kan tillåta andra att läsa mina inlägg. De innehåller ingen substans, inga åsikter eller kluriga filosofiska reflexioner men nått innehåller de likt viss. Pass på.