Varför låter ni tankar uppstå i era sinnen?
Det som var är och föga hjälper dina tankar nu.
Det som var blir
och det som är, är inte längre, trängs undan.

Ni tänker på mig,
tankar.
Tär på mig,
processer som okontrollerbara käglor i luften ovanför dig.
Ni vill mig inget, säger ord av inget men inget träffar de inte.
Tankar du finns inte men jag kväljs under er, ser hetsen i dina ögon, din fruktan, denna glansiga fruktan på dina läppar men dina händer är vackra.
Som människor rör de sig över min rygg
som ett förflutet känns de.