Bluddriga tankar

Onsdag kväll. Jag slumrar in framför datorn med musik från ”In to the wild” ur högtalarna och ett mörkt rum bakom mig. Den här dagen har passerat och vad återstår. Vad finns när den är borta. Vad av idag finns imorgon när jag vaknar. Jag är trött och ett liv passerar framför mig. Står jag stilla och rusar livet. Springer jag in i tiden, möter jag där allt detta. Möter jag rysningarna i min kropp, det som är oberoende av rum eller tid, det som är. Möter jag känslan av lycka i mänskliga sammanhang, när människor förstår varandra och känner den samhörighet som endast är möjlig i ljuset av förgänglighet och förstörelse, i ljuset av mörker. Möter jag där min kropp som kämpar uppför Carolinabacken, små röda blodkroppar alldeles förtvivlade av lycka över att få verka, över att få ta mig uppåt. Min unga kropp som fungerar och befinner sig på det vi kallar för skiljda platser gång efter annan. Som förflyttar sig och gör saker, säger och tänker. Förundras förändras.

I det som är min huvudsakliga syssla konstigt nog, skolan, gör vi roliga saker. I går hade vi bastaktik igen med en tuffing från norrmalmspolisen. Vi övade praktiskt på det som kallas för polisiär kontroll, ett tankesätt som ska vara närvarande i alla de situationer vi agerar i. Det är ett helt nytt tänkande för mig men jag förstår dess relevans i praktisk tillämpning. En polis som inte har ett säkerhetsmedvetet grundläggande taktiskt förhållningssätt blir inte långlivad. Glöm Gunvald. Svensk polis är inga superhjältar, de är medvetna om de mänskliga begränsningarna och agerar därefter.

Vad mer kul? Idag hade vi självskydd och fick öva på nedläggningar av gärningsmän. Vi körde två mot en och skulle gripa och fälla gärningsmannen samt säkra honom eller henne på marken. Det märks att vi börjar få in vanan; de flesta handgrepp sitter väldigt bra. Det som jag själv känner är viktigt att öva på är synkningen med kollega och att handling alltid skall åtföljas av kommunikation, både med kollega och med gärningsman.

I måndags fick vi ut uniformerna. Speciell känsla att ta på sig den för första gången måste jag erkänna. Tyvärr ser jag bara alltför fånig ut i båtmössa.